60. Nystart med motivation och ny kunskap.

Glöm det där kravet på att träna varje dag i 30 dagar. Jag har insett att det inte alls är rätt för mig att komma igång med träningen igen. Jag blir bara sjukt irriterad på att jag failar. Börjat om vid 2 tillfällen sedan det förra inlägget, förstör bara för mig själv. Jag ska börja lyssna på mig själv och se framsteg som framsteg och inte jämföra mig med hur jag var förut. Jag läser en bok nu som heter Naturkraft - Miranda Kvist som har öppnat mina ögon lite. Tänkte börja med att vara ärlig mot mig själv och skriva lite nedan för min egen skull.
 
Uppenbarelse
Jag var träningsfreak. Jag tränade minst 5-6 dagar i veckan. Det var då. Jag är inte samma person nu. De meriter jag fortfarande kommer på mig själv att jag lever på (fortfarande stolt över mina prestationer, mistförstå mig inte!) som passerat utgångsdatumet för länge sen. Jag har insett för att jag ska kunna hitta tillbaka och få min kropp och själ att må bra igen så måste jag inse att jag inte längre kan leva på det som varit utan måste fortsätta att utmana mig själv. Såfort det vankas tävling känner jag glädjen över att min vinnarskalle och tävlingsinstinkt vaknar lite, jag saknar den. Boken som jag nämnde lärde mig att jag inte kan utgå ifrån där jag en gång var, det är okej att vara nybörjare. Jag har blivit så irriterad för att jag inte orkar/kan göra det som jag gjorde så lätt för att jag instället ger upp och blir irriterad på mig själv. Men jag har idag insett att jag måste försöka nollställa mig i mina mål och personliga rekord. Det är trots allt 2 år som gått sedan jag tränade regelbundet, det är 2 år som jag levt livet, ångrar ingenting! Men tack vara mycket alkohol, ingen träning och den kassa kosten som jag alltid haft har min kropp gått ner sig och indirekt nollställt. Så jag vet att jag måste börja från början och uppskatta de framsteg jag gör från idag och framåt.
 
I onsdags gick jag ut och sprang på riktigt, för första gången på hur länge som helst (löpning har aldrig varit min grej) och jag blev förvånad att det inte direkt var konditionen som tog slut utan orken i kroppen, benen ville bara inte riktigt hänga med på de 4 km jag kämpade mig runt på. Men jag tog mig runt och det är vad som räknas. I torsdags tog jag också en kortare runda och idag är jag stolt över mig själv att sedan i onsdag sprungit lite drygt över 1 mil totalt den här veckan. Det kanske inte är mycket för någon annan och det kanske inte skulle varit något jag var stolt över för 2 år sedan. Men jag är fan det nu! Det jag behöver göra för att hitta tillbaka till träningen är att faktiskt lyssna på min kropp, göra sånt som jag blir glad av och uppskatta de små framsteg jag gör från dagsformen! Tack Miranda för att du fick mig att inse vart jag ska börja för att hitta tillbaka!